Bosse Hansson och dinosauriekollegiet

Så var det dags igen för nästa gigantiska snedsteg i det svenska mediebruset. Bosse Hansson, som för övrigt är ett levande bevis för att en pressläktare inte är en karantän mot klubbkänslor, hoppade i söndags jämfota över vår mentala PK-ribba. Tack vare Hansson fick vi än en gång bekanta oss med vardagsrasismens bottenträsk. Med hjälp av ett synnerligen korkat ordval förvrängde Hansson synen på en jävligt lång – och stundom fantastisk karriär.

För nu måste man väl fråga sig vad sa han sade när Costa Rica dunkat in 2-1 mot Sverige under VM 1990. Vad sa han egentligen när rampljuset och miljömikrofonen inte längre riktades mot honom?

Ingen kan förstås veta. Ingen annan än Hansson vet vad som då flög ut ur hans mun.

Vardagsrasismen kan anta många olika former. Och bomberna han droppade på Råsunda ska självklart kritiseras. De ska kritiseras jävligt hårt. Må så vara att Hansson inte är rasist, men ordvalet dryper av ett kolonialtänk från andra sidan Dackefejden.

Som vanligt när mediesandlådan levererar brainfarts från helvetet så briserar Twitter likt en debatt i det brittiska parlamentet. Idioter finns självfallet överallt. Inte bara längst in i Flashbacks katakomber.

Dagens idioter vidhöll att man ska se Bosses klavertramp ur ett mänskligt perspektiv, att han kommer från en svunnen tid. "Det är inte rasism, det var så det så man talade när de växte upp". JA MEN VAD BRA DÅ! DÅ LÅTER VI SKITEN BERO!

För samtidigt ladeSportbladet upp en artikel där Hanssons vänner i dinosauriekollegiet vädradesitt obehag gentemot stormen. Göran Zachrisson, floskelkung tillika golfkommenteringens evige förkämpe, droppade följande sägning:

- Snart vågar jag inte säga kvinna förrän någon antifeminist säger något, det är fullständigt idiotiskt som det har blivit.

(Vad nu en antifeminist är?)

Bara för att dessa herrar växte upp i en tid då inställningen till icke-svenskar såg väldigt annorlunda betyder det inte att deras ordval inte är rasistiska. För ”svartingar” är nog fan ord jag inte vill höra om folk i min närhet, även om jag kan bli bättre på att säga ifrån när den typen av verbal diarré träffar fläkten. Att Zachrisson räds feministerna och PK-maffian får han stå för själv. Men han måste fatta att utan ett samhällsmässigt engagemang, så hade följande löpsedel fortfarande florerat på gator och torg:

Själv är jag sanslöst glad över att slippa se den här skiten i dagens samhälle. Och det är vårt gemensamma samvete, låt oss kalla det för "spattigheten", som driver den frågan framåt.